Vad vore ett liv utan..

Vad vore ett liv utan vänner?

Vad vore ett liv utan problem?

Vad vore ett liv utan kärlek?

Ett liv utan vänner, problem och kärlek vore inte ett riktigt liv

Vänner behöver alla på något sätt

Utan problem så hade livet varit för lätt

Utan kärlek av olika slag så hade man inte kommit så långt

Alla behöver kärlek på något vis

Och den finns alltid där,

det gäller bara att upptäcka den.

Detta skrev jag till en lärare som gick i pension. Den beskriver precis hur vår klass var under 2 år, hur den ändrades.

Jobbigt i början det var

men bättre det blev för var veckodag

Ibland var det stressigt

 Ibland var det glatt

Men oftast var det bra

Det kunde vara skrattigt

Det kunde vara tjatigt

Men också helt underbart

Det fanns dagar då ingenting fungerade

Men också dagar som det gick som på rullande band

Det kunde vara strängt

Det kunde vara bestämt

Men också roligt

Tack för dessa år

Tack för allt du har lärt oss

Tack för det du har hjälpt oss med

Och framför allt, tack för alla roliga stunder.

Du är en lärare vi kommer att minnas!

Bara att glömma och förlåta

Tror du det är att bara glömma och förlåta allt du gjort och så du varit mot mig?

Har man barn ska man väl bry sig om de

framför allt om de bara är hos en varannan vecka

Det är väl inte så svårt att fråga hur det går i skolan,

hur man mår, vad man vill ha för mat osv.

Är det verkligen så svårt?

När ens förälder inte ens säger god natt till en,

inte ens säger till om att han och hans nya tjej åker iväg för en dag

Så upptagen kan man väl sällan bli när man har träffat en ny?

Okej om det hade hänt en gång

Men händer det gång på gång på gång

Då tappar man orken och tålamodet

Det enda du gjorde var att laga mat till mig

Men inte prata med mig

inte ställa några enkla frågor

Inte säga god natt till mig

Inte ens säga till när du åkte iväg

Med andra ord, du brydde dig knappt om mig

Trots detta och mycket annat bodde jag kvar hos dig

Men tillslut tappade jag orken och tålamodet

och flyttade med min mamma till stan

Du blev givetvis väldigt ledsen över det,

men vad gjorde det att jag inte var hos dig mer?

Du brydde dig ju ändå inte ens om mig när jag var hos dig

Ska ens förälder vara så mot en?

Ska ens förälder få behandla sitt barn så?

Hur länge står barnet ut?

Denna dikt har jag skrivit själv, och det jag vill komma fram till med den är att den är 100% sanning, exakt så här hade jag det för 1,5 årsen. Exakt så här kände jag det. Tänk efter, ska verkligen ens förälder få behandla sitt barn så?

Lägger upp en gammal bild på min pappa och mig.

Saknar..

Jag saknar tiden då när vi var tillsammans

Då när vi hade det så jättebra ihop

Då när vi kunde säga till varandra "jag älskar dig"

Då när vi kunde lita på varandra

Men så började alla problem och så tog din kompis överhand

Han lyckades styra dig med sina känslor

Så ska det inte få behöva vara

Man ska ju själv få välja vem man vill vara tillsammans med

I början fick vi aldrig vara själva för din kompis ville nästan alltid vara med

Det var väldigt tråkigt, men vi har ju kommit på det nu

efteråt varför det förmodligen var så

Nu är det slut mellan oss och det är mycket pga.

alla problem som har varit

Men nu har du börjat igen med att ge mig annorlunda blickar,

prata mycket mer med mig och tydligen lite annorlunda om mig

Blickarna du ger mig är samma som du gav mig innan vi

blev tillsammans första gången

Du vet att jag fortfarande älskar dig

och jag märker på dig att något kanske kommer att hända

Men du ska veta att jag tänker inte börja tjata på dig igen

som jag har gjort innan

Utan jag låter det rulla på

Nu är det du som bestämmer

Nu när det du som får ta kontakt med mig om du vill det

Vi har ju varit tillsammans två gånger

men brukar man inte säga tredje gången gillt?

Trodde vi problemen skulle

sluta så?

Trodde vi att det skulle sluta så här?

Nja, delvis trodde vi det

Är det över nu?

Det är det ingen som vet

Man kan fortfarande tro och hoppas

men man vet inte hur det kommer att bli längre fram

Att en sådan fråga kan ställa till med så mycket problem

Eller inte bara en fråga, utan även också lite annat

Innan alla problem började hade vi det väldigt bra ihop

Den tiden saknar man mycket

Hade det inte alltid kunnat vara så?

Nej, tyvärr så kunde det tydligen inte det

Vi hade det ju så bra ihop fram tills allt började

Men jag ångrar ingenting från tiden vi var tillsammans

Du fick mig att framför allt må mycket bättre i höstas än vad jag borde gjort

Men pga. alla problem så fick du mig också att må dåligt

under vissa småperioder

Du stöttade mig väldigt lite när jag behövde dig som mest

och det tycker jag var väldigt tråkigt

Okej, man kan inte alltid veta hur man ska göra i vissa situtationer

men man kan ändå försöka

Nu när jag blickar tillbaka på chatterna från problemen

då när jag fick veta saker av din kompis om dig

Då fattar jag varför jag har pressat dig

och hållit mig kvar vid dig

Men tänker man efter riktigt noga så kommer man på att

vi delvis nästan är som kopior av varandra

Vi två är som Piff och Puff

Ingen vet hur det kommer att bli längre fram

Men det är bara försöka acceptera att det är slut mellan oss den här

gången.

Gjorde du som jag läste i chatterna, valde mellan en vän som du har varit bra arg på många gånger under problemen, och din flickvän? Ska man få behöva välja mellan kärlek och vänskap?

Vem...

Efter allt som har varit har jag bara försökt att glömma det vi hade

Men nu har jag börjat inse att jag saknar dig

Jag saknar dig var timme och var minut

Du finns i mina tankar hela tiden

Det är dig jag vill ha

Den dag du skrev till mig att du hade tänkt komma och hälsa på mig

Den dagen kändes det nästan som om att vi var tillsammans igen

Du gav mig speciella blickar, du pratade med mig som du gjorde när vi var tillsammans

och jag såg i dina ögon att vi ville säga mig något men inte vågade det

Du kanske tror att mitt hjärta tillhör någon annan

men det tillhör dig

Det finns ingen annan som jag har älskat så mycket som dig

Vem av oss vågar den här gången ta första steget till att vi

ska få det så bra som vi hade det första gången?

Vi två är ju som Piff och Puff

Blir det du eller jag?

PS. Dessa dikter är runt 1 år gamla, och om de stämmer fortfarande eller ej vet jag inte riktigt själv om jag har något 100% svar på. DS.

Kommentera de gärna =)

God morgon på er!

Hoppas att ni har sovit gott.

Själv ligger jag nu i sängen, har inte orkat resa på mig än :P

Igår kväll satt jag och pratade en del med Ola på msn vilket var väldigt trevligt =) Så idag ska jag höra med mamma om vilken helg det är hon har tänkt att åka upp till sommarstället i Bengtsfors, och så ska jag bjuda hit Ola då när mamma e borta :P =)

Det känns faktiskt verkligen som om att Ola och jag har känt varandra hela livet, och träffats massor av gånger, men nej det har vi inte. Vi har pratat med varandra på msn i 4-5 år men aldrig träffats. Det är helt sjukt asså att det känns så. <3

Idag ska jag faktsikt ta mig en liten promenad, och sen får vi se vad som händer. Har iaf sagt att hela denna helgen ska jag bara ta det lugnt, jag behöver det ju efter dessa ca 1,5 månaderna i sömnproblem, stress osv. Kände igår att jag börjar hitta lugnet lite smått igen vilket känns helt underbart :D

Mamma kommer hem i eftermiddag någon gång sa hon iaf :P

Nej, det kanske är på tiden att gå upp och fixa lite frukost, är hur hungrig som helst.

Ni får ha en riktigt bra dag! =)

Hejsan!

Sitter nu vid köksbordet. Nea kom precis hem från Backaplan. Jag som satt och kollade på film, en morden i midsomer fick givetvis stänga av, eller pausa iaf för hon vill vara med och kolla på den :P men hon ska äta innan.

Annars idag har jag typ inte gjort någonting, bara tagit det lugnt vilket har varit väldigt härligt =)

Ikväll ska Nea inte vara hemma, och inte heller mamma :D

Men guuud, syrran går runt här som PartilleJohnny om ni vet vad det e.... 10 hårsnoddar på varje ben och 1 bandanas.

Nu ska vi snart sätta på filmen igen.

Lägger upp en bild på en trött Carro också :P

Ni får ha en fortsatt bra dag! =)

Hejsan på er alla bloggläsare!

Kvällen igår var inte rolig. Det började när mamma kom hem 21:10. Nea hade inte kommit hem. Hon hade sagt till mamma att hon skulle iväg en stund till en kompis i Frölunda på dagen.

När mamma kom hem så började hon säga att hon ringer polisen. Varken Nea eller han som hon var med hade någon fungerande telefon.

Mamma blev väldigt orolig, men jag bara tänkte att hon e 14 år, och hon kommer gärna hem sent.

Mamma gav sig inte. Hon ville att jag skulle hjälpa henne med att försöka komma in på Neas msn och få tag på någon där som hade hemnr till den killen hon var med.

Tur som vi hade så hade Nea sparat sitt lösen på datorn till msn så det var bara att logga in. Vi fick tag på en person som vi fick numret av. Mamma ringde det nummer vi fick, och hon fick prata med Alexs syster som hade sett de två på liseberg halv 7 på kvällen.

Efter en stund ringde telefonen här hemma. Det var Alexs pappa som ringde. Inte heller Alex hade någon fungerande mobiltelefon på sig.

Mamma fortsatte säga att hon skulle ringa polisen.

Mamma ville vänta till kl 10 för då hade Nea kunnat varit hemma med tanke på bussar.

Jag som ville lugna ner mamma gick ner till den bussen för att kolla om Nea kom med den. Det gjorde hon inte. Jag ringde mamma och hon blev alltmer orolig. Jag gick hem, och var hemma en liten stund innan jag gick ner till nästa buss som var inne 22 över. Inte heller den bussen kom hon med.

Ja, jag gick ner till 4 bussar och kollade om hon kom med någon av de, men det gjorde hon inte. Den sista bussen jag gick till var 23:22. Då ringde jag mamma, men då hade hon när jag kom hem från 22:52 bussen ringt polisen.

När jag stod utanför dörren hemma efter att ha kommit från 23:22 bussen så hörde jag några gapa på varandra. Dörren var låst så jag förstod då att Nea kommit hem, men hon måste nog ha kommit från Torslandakrysset isf. eftersom att hon inte var med den bussen.

Ja, mamma tog frididskortet från henne, och nu har hon förhoppningsvis utegångsförbud, men jag har inte en aning om hur länge, och jag klarar inte heller av att fråga henne. Nea blev skitförbannad på mig nu för att vi hade loggat in på hennes msn igår och fått nummret av en person därifrån. Men vad sjutton, jag hade ju inget val, det var ju mamma som tjatade om det.

Idag ska jag nog bara ta det lugnt hoppas jag. Jag behöver änna några lugna dagar nu efter alla dessa veckor i sömnproblem, stress osv.

Ni får ha en bra dag! =) 

God kväll!

Idag har jag för första gången på ett bra tag tagit det ganska lugnt. Det har också varit väldigt lugnt här hemma, hamnade dock i lite gräl med mamma förut idag. Nea har inte varit hemma idag, ingen aning om vart hon har varit/är :P.

Under middagen idag så hade Nea fortfarande inte kommit hem, då fick jag en fråga av mamma ang Thomas (pappa) bara sådär. Hon undrade om jag hade tänkt att åka ut till Thomas något eller träffa honom. Jag som inte ville prata om det sa bara att jag inte vet. Då frågade hon ist om jag hade tänkt något på det om att börja umgås med Thomas igen (eller pappa som hon sa) Jag som kände att jag verkligen inte var på rätt humör för att diskutera det med mamma, jag kände bara hur jag tappade orken, kände hur ögonen började fyllas av tårar, men jag höll tillbaka, jag ville inte börja gråta, jag har gråtit tillräckligt för den idioten till pappa som Nea och jag har.

Efter ett tag gav hon sig.

Hela denna dag har jag känt mig enormt fundersam och jag har varit väldigt tyst efter att Nea åkte i förmiddags. Jag har varit inne i mina egna tankar hela dagen, det är därför jag inte har varit/ är så aktiv på msn idag/nu.

Men sådana dagar behöver man ibland, och jag kände att jag verkligen behövde det idag för det var så längesen.

Sedan idag kände jag bara att jag behövde komma på lite andra tankar osv. Då satte jag på en morden i midsomer som jag kom på att jag hade på datorn. Det var första gången på länge som jag kunde sätta mig och kolla på en film utan att lyckas somna samtidigt, verkigen hänga med i filmen, och själv lista ut vem som var mördaren.

Tyvärr blev jag i vanlig ordning avbruten mitt i filmen. Det var mamma som ville att jag skulle hjälpa henne med disken och maten.

Jag som kände mig helt orkeslös kände mig ändå tvungen att hjälpa henne, så det gjorde jag.

Maten vi gjorde blev hur god som helst =) Det blev nudlar med kyckling och grönsaker :D

Efter middagen så satte jag mig och kollade klart på filmen.

Runt halv 8 tiden kom mamma hem från sin promenad så då gick vi och handlade.

Så ja, denna dag har varit lite jobbig i förmiddags för mamma var så stressad och det gjorde att jag och mamma blev förbannade på varandra. Men annars har det varit en härlig, men ändå fundersam dag. Jag satt en stund utanför i solen idag och skrev av lite sms som jag gör ibland, det var helt underbart, då kände jag mig lugn =).

Ni får ha en fortsatt bra kväll =) själv ska jag kanske sätta mig och kolla på ännu en morden i midsomer, eller så ska jag vara lite social på msn, vi får se vilket det blir.

Kramar på er alla bloggläsare! =)